Vid min mammas dödsbädd blev frågan om människans värde konkret. Omsorgen om henne, familjens flykthistoria och samtidens krig för mig till frågan om vilka liv vi erkänner som värdefulla – och vilka förluster vi förmår sörja.
Vi lever otvivelaktigt i en skakig och orolig tid. Vi stretar vidare i våra liv medan samtiden kan framstå som fragmentarisk och polariserad. Tempot är ofta högt och olika världsbilder krockar med varandra. Det är också starkt oroväckande att auktoritära tendenser vinner alltmer gillande i samhället och på den globala arenan. Som om inte det vore nog, pågår krig och hotar människors existens på olika håll i världen. Det väcker frågan om hur vi förhåller oss till tiden och vad vi gör av den, liksom vad mänskligt liv och värde egentligen har för betydelse – och hur detta förmodade värde kan förstås och artikuleras. Dessa tankegångar förstärktes för mig då min mamma befann sig i livets slutskede.
Fortsätt läsa ”Sörjbara liv och värdighet vid livets slut”