Är sten som medium budskapet? Kan en alternativ modernitet sammanföra hållbarhet och skönhet?

Stenen är i sig ett medium för sin tillkomsthistoria och sitt kemiska innehåll. Hur kan då sten genom bearbetning också bli ett meningsbärande element?  Genom sin hårdhet och styrka kan sten skulpteras till ett medium för att kanalisera eller förkroppsliga en civilisations värderingar.

Av Simon Carlfjord

Konstakademin Stockholm från ”Stenen i Tiden”, Riksantikvarieämbetet

Greker och egyptier använde inte sten enbart som dekoration; deras religiösa kulturer strävade efter att manifestera någonting i relation till gudarna och döden. Kan vi använda sten som medium för kulturella värden än idag? Hur skulle detta ta sig uttryck? Jag menar att en sådan arkitektur är möjlig, och att striden kanske inte står mellan postmodernitet och klassiska ideal, utan om att försöka formulera en alternativ modernitet som sammanför både hållbarhet och skönhet.

Fortsätt läsa ”Är sten som medium budskapet? Kan en alternativ modernitet sammanföra hållbarhet och skönhet?”

De osynliga balanskonstnärerna – museivärdarna och deras inflytande på besökarens museiupplevelse

Att vara museivärd innebär att balansera mellan att vara osynlig väktare och synlig guide, där ensamhet och tystnad avbryts av oväntade möten och intensiva arbetsdagar. Vi följer här med bakom kulisserna på museet, där värdarnas vardag liknas vid ett skådespel med rutiner, improvisation och mänskliga relationer. Hur formar museivärdens roll både konsten och besökarens upplevelse – och varför är jobbet så mycket mer än att bara vakta tavlor?

Av José Miguel Tur

”… sedan stannade de skyliften som teknikerna använder för att hänga upp verk eller byta belysning och ’klack’”. Foto: José Miguel Tur
Fortsätt läsa ”De osynliga balanskonstnärerna – museivärdarna och deras inflytande på besökarens museiupplevelse”

Museivärden som performativ skådespelare i den teater-museologiska upplevelsen

Av José Miguel Tur

”Är vi oss själva? Är vi en spegling av oss själva? Är vi rollfigurer?”

Vad är ett museum?

”En performativ plats där dess dominerande pedagogik, som är socialt och historiskt konstruerad, inleder en kritisk dialog med betraktarens minnen och kulturella historier”. (Garoian, 2001)

Om vi utgår från denna definition, innebär det att vi museivärdar är skådespelare! Låt oss se på detta genom en enkel semiotisk analys, där vi söker efter våra likheter och ser hur vi är utrustade.

Fortsätt läsa ”Museivärden som performativ skådespelare i den teater-museologiska upplevelsen”

Ständigt på andra sidan gränsen – Lars Fredrikson i utställning och bokform

Av Andreas Engström

I sin bok Andra våglängder, andra rymder för konsten. Om Lars Fredrikson (Oei Editör) formulerar Jonas (J) Magnusson det som att den i Sverige födde och i Frankrike verksamme konstnären Lars Fredrikson (1926–1997) hela tiden arbetat på gränsen. Detta ses som en av förklaringarna till varför Fredriksons verksamhet varit och förblivit mindre synlig för och inom en konstmarknad.

Lars Fredrikson på Malmö konsthall. Foto: Andreas Engström
Fortsätt läsa ”Ständigt på andra sidan gränsen – Lars Fredrikson i utställning och bokform”

Sörmlandsdräktens renässans – hur ett hantverk förnyas

Sverige har en rik dräkttradition där varje tygstycke och broderi berättar en historia om hembygd, gemenskap och skaparglädje. Framför allt på senare år har de historiska dräkterna plockats upp av folkdansare och kreativa dräktskapare som återuppväckt gamla och skapat nya traditioner och fört ut dem i världen.

Av Maud Häger

                 Vykort med oss dräktskapare utanför Smedsbyget i Nykvarn. Foto: privat

Fram till och med förra sekelskiftet talade man om folkdräkter. Parallellt med det ökade intresset för svensk folkmusik årtiondena efter andra världskriget skapades nu många nya dräkter sprungna ur olika traditioner. Dräkter som skapats senare, närmare vår egen tid, kallas för hembygdsdräkter. Man ville värna sin hembygd. Särskilt i Dalarna var det förnyade intresset stort och man tog fram dräkter och dräktdelar för olika tillfällen som sommar och vinter, vardag och helgdag, bröllop och begravning.

Fortsätt läsa ”Sörmlandsdräktens renässans – hur ett hantverk förnyas”

Dåtid, nutid, framtid möts – kyrkorummets symboliska universum så som det gestaltas av Ulla Nilsson, Edvard Brambeck, Bengt-Olof Kälde och Olle Hjortzberg

Av Simon Carlfjord

Markuskyrkan i Björkhagen. Foto: Carolina Carlfjord

Kyrkor är inte bara fysiska byggnader i sten och trä. De kan också ses som platser där tid och mening möts, där konst och tradition tillsammans öppnar rum bortom det vardagliga. I den här artikeln utforskas hur kyrkorummet kan förstås som ett symboliskt universum – en konstnärlig helhet där dåtid, nutid och framtid tillåts existera sida vid sida, och besökaren bjuds att spegla sitt eget liv i denna tidlösa dimension.

Fortsätt läsa ”Dåtid, nutid, framtid möts – kyrkorummets symboliska universum så som det gestaltas av Ulla Nilsson, Edvard Brambeck, Bengt-Olof Kälde och Olle Hjortzberg”

Ett reningsbad efter sopstationen – Mike Kelley och Birgitta Marakatt-Labba på Moderna Museet, Stockholm

Av Andreas Engström

Birgitta Marakatt-Labba på Moderna Museet i Stockholm. Foto: Öyvind Vågen

Visserligen skulle man kunna hävda att Moderna Museet inte är särskilt modernt längre. De breda utställningar som för decennier sen tog temperaturen på samtiden skymtar allt mer sällan fram. Istället ligger fokus på omhängningar av den stora samlingen (som Surrealistutställningen nyligen) eller på omfattande retrospektiva utställningar av sedan länge kanoniserade, på gränsen till klassiska konstnärer. Modernism och modern konst tenderar att med tiden bli omodern. Fördelarna med dessa – och där problematiken med det omodernt moderna blir mindre relevant – är dock att de verkligen presenterar hela konstnärskap i helfigur med all den dynamik, mångfald och stilistiska kontraster det kan innebära. Utställningarna med Laurie Anderson och Katalin Ladik är två lyckade exempel från de senaste åren.

Fortsätt läsa ”Ett reningsbad efter sopstationen – Mike Kelley och Birgitta Marakatt-Labba på Moderna Museet, Stockholm”