Is it possible to move on after the Holocaust? A psychological perspective on the ongoing disaster in Gaza.

By Soly Erlandsson

Soly Erlandsson, Untitled, 1983. Chalk on watercolour canvas. Inspired by the author’s
Involvement in Amnesty. 

“Why can we never stop worrying about Nazism?” That question begins Birgitta Almgren’s highly readable book about Sweden and Nazi Germany: The Dream of North. Nazi infiltration 1933–1945 (Carlssons, 2005). Her question is justified and relevant to me, since Nazi Germany’s crimes against the Jews of Europe have never left me unmoved, despite the years that have passed. On my bookshelf are rows of books about the Second World War, about Hitler’s grandiose ideas of a thousand-year empire, about how people who were considered inferior and did not belong to the Aryan race were forcibly transferred to concentration and labour camps in Germany and occupied Austria, France and Poland. Despite reading detailed, expert and deeply shocking accounts of Nazi Germany, and the unforgivably cruel treatment of European Jews, I have never been able to fully understand how this could continue – in full view, in front of an open curtain – for so many years. 

Fortsätt läsa ”Is it possible to move on after the Holocaust? A psychological perspective on the ongoing disaster in Gaza.”

Var befinner sig debatten i fallet Joakim Lundell?

Av Petra Werner

Angående det senaste stora internetfenomenet (Jockiboy/Joakim Lundell/Chribba m.fl.) – är det någon som liksom jag förgäves försökt hitta en verklig debatt? Det är rätt anmärkningsvärt hur långt vi har låtit det gå. Hur mycket makt vi har givit internet och dess ansiktslösa massor. Hur mycket vi låter oss förvirras och lyssnar på prat än hit, än dit, om ”ett barns rätt till sina egna barndomsminnen”, ”han hade minsann bara fabricerat dessa minnen” eller ”ägna för faan ingen tid åt de där skithögarna!”

Fortsätt läsa ”Var befinner sig debatten i fallet Joakim Lundell?”

Går det att gå vidare efter Förintelsen? Ett psykologiskt perspektiv på den pågående katastrofen i Gaza

Av Soly Erlandsson

Soly Erlandsson, Utan titel, 1983. Krita på akvarellduk. Inspirerad av författarens engagemang i Amnesty.

”Varför kan vi aldrig upphöra att sysselsätta oss med nazismen?” Den frågan inleder Birgitta Almgrens högst läsvärda bok om Sverige och Nazityskland: Drömmen om Norden. Nazistisk infiltration 1933 – 1945 (Carlssons, 2005). Hennes fråga är berättigad och för mig högst relevant, eftersom Nazitysklands brott mot Europas judar aldrig lämnat mig oberörd, trots år som passerat. I bokhyllan står rader av böcker om andra världskriget, om Hitlers grandiosa föreställningar om ett tusenårigt rike, om hur människor som ansågs underlägsna och inte tillhörde den ariska rasen tvångsförflyttades till koncentrations- och arbetsläger i Tyskland och det ockuperade Österrike, Frankrike och Polen. Trots läsningen av detaljerade, sakkunniga och djupt skakande skildringar om Nazityskland, samt den oförlåtligt grymma behandlingen av de europeiska judarna, har jag aldrig helt kunnat förstå hur detta kunde fortgå – fullt synligt, inför öppen ridå – under så många år.

Fortsätt läsa ”Går det att gå vidare efter Förintelsen? Ett psykologiskt perspektiv på den pågående katastrofen i Gaza”

Kritikerna av kulturkanonens kritiker skjuter bredvid målet

Av Andreas Engström

”Jag tror det ligger väldigt mycket i människans natur att älska listor.” Så inledde Lars Trägårdh sitt anförande under presskonferensen där kulturkanonen offentliggjordes. Jag med, ska sägas. Kan då listorna vara till mer nytta än något som man tjötar om tillsammans med några kompisar över en öl? Ja det menar Dmitri Plax som i en kort kommentar på Expressen skriver att han som invandrad svensk absolut kan ha nytta av detta. Han ”vill gärna veta vad en del svenskar anser vara svensk kultur och – utifrån det – vad andra svenskar inte anser vara svensk kultur och i så fall varför.”

Fortsätt läsa ”Kritikerna av kulturkanonens kritiker skjuter bredvid målet”

Stygnen som håller ihop nationen –  vysjyvankan, folkdräkten som protest mot Moskva

Av Sonia Engström

Den tredje torsdagen i maj varje år fylls mitt flöde på Facebook och Instagram med leende vänner, som en efter en visar upp sina skjortor och blusar med ukrainsk brodyrglädje. En brodyr som utgör det omisskännliga kännetecknet för de ukrainska vysjyvankorna. Det är praktiskt taget omöjligt att bestämma från när de härrör, ty de är av anrik börd. Vissa forskare vill till och med mena att vysjyvankorna kan härledas till skyternas tid. Denna folkgrupp omnämndes för första gången på 700-talet före Kristus, och de framlevde sina liv på ett vidsträckt område, från Kaspiska havet via den ukrainska stäppen och hela vägen till Karpaterna i dagens östra Polen. Men det finns inte några handfasta bevis på att de första vysjyvankorna verkligen tillkom under skyternas tid, och de är också oklart om man då behärskade konsten att brodera avancerade mönster.

Av Razsvit, Kiev, Ukraine – Vykort tryckt 1916, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3208880
Fortsätt läsa ”Stygnen som håller ihop nationen –  vysjyvankan, folkdräkten som protest mot Moskva”

Upp till kamp, kulturtidskrifter!

Av Andreas Engström

En lätt skälvning gick genom Kulturtidskriftsverige i mitten av december 2024 när det årliga tidskriftsstödet offentliggjordes. Jag skriver lätt skälvning, för det inte var frågan om en total chock som var fallet förra gången de generella bidragen sänktes. Det var 2015 då ett borgerligt dominerad kulturutskott försökte att med ett pennstreck kapa anslagen med 75 procent. Detta ledde till offentlig debatt och massiva protester vilket tämligen omgående fick kulturutskottet av ändra sig – det blev ingen sänkning av stödet. Nu är det annorlunda. Då handlade det om att inom ramen för litteraturstödet spara in på posten kulturtidskrifter, nu handlar det snarare om att likt med en osthyvel skära över hela kulturområdet. Det har tidigare offentliggjorts hur bland annat bildningsförbunden kommer få betydligt lägre anslag som sedan stegvis kommer att minskas ytterligare för varje år samtidigt som alla kostnader förväntas öka. Att chocka vore en mindre smart taktik om man vill undvika protester. Bättre då att långsamt dra åt kranen för att på sikt helt strypa flödet. Det kommer att muttras och gnällas lite, men blir protesterna inte värre än så är på sikt nedläggningarna ett faktum.

Fortsätt läsa ”Upp till kamp, kulturtidskrifter!”

Några resande en höstdag genom Schengen och Schengenland

Av Andreas Engström

Det är under resandet man ser världen heter det. Som i alla lätt klichédoftande påståenden rymmer också detta ett litet korn av sanning. På flygplatserna, i vänthallarna korsas turisternas och affärsresenärernas vägar i en genomkapitaliserad miljö där det ofta är omöjligt att finna en sittplats utan krav på att konsumera. Fortsätt läsa ”Några resande en höstdag genom Schengen och Schengenland”

En dag i vallokalen

Av Andreas Engström

En studie i demokrati genom vilken man får viss inblick i ett samhälles tvärsnitt. Så skulle man kunna beskriva erfarenheten av att arbeta i en vallokal under valdagen. Tillsammans med Anna och Annika arbetade jag i en vallokal i ett Stockholmsdistrikt (inte det jag röstade i). Vi började på fredag eftermiddag med att ställa iordning klassrummen för de olika distrikten. Det tog ett par timmar. Söndagen började vi kl 7 på morgonen med att ställa iordning resten inför vallokalens öppnande kl 8. Fortsätt läsa ”En dag i vallokalen”

Valkompassernas förledande saklighet och den smygande normaliseringen av SD

Av Andreas Engström

De valkompasser som presenteras i dagstidningar och public service har möts av en hel del kritik. Att besvara ett 20- till 30-tal frågor genom att kryssa i ”håller med helt” eller ”håller inte alls med” samt ”delvis”, får en att vilja skriva in konjunktioner som ”om”, ”eller”, lägga till en bisats, parentes eller rent av en fotnot. För att inte tala om sucka över att ingenting ställs emot varandra, resurserna är till synes oändliga och man behöver aldrig prioritera. Påminner en smula om det parti som för ett tjugotal år sedan gick till val på sänkta skatter och utökad social service. Till och med utvägarna ”ingen åsikt” eller ”hoppa över frågan” kan kännas som ett långt tydligare ställningstagande.

Fortsätt läsa ”Valkompassernas förledande saklighet och den smygande normaliseringen av SD”

Ett madrasserat rum är det enda sanna safe spacet

Av Øyvind Vågen

Det sägs att man inte ska skjuta budbäraren, och det är nog sant, men lika sant, är att man ibland måste fokusera på symtomen, inte för att kasta skuld, utan för att hitta roten till själva sjukan. Och tydligare symtom på tidens ängslighetssjuka, än det av förlagsklubben den 13 februari i år anordnade paneldiskussionen ”Att ge ut barnböcker idag – utmaningar och möjligheter i en tid av normdiskussioner”, var det länge sedan jag såg.

Fortsätt läsa ”Ett madrasserat rum är det enda sanna safe spacet”

”På jättars axlar” – manifest för en borgerlig kultursyn

Av Torbjörn Elensky

Det tycks ibland vara ett problem för borgerliga politiker och väljare att så mycket av den nyskapande kulturen i Sverige har en mer eller mindre tydlig vänsterprägel. Det kritiska, samhällskritiska, samtidskritiska, kultur- och civilisationskritiska innehållet i många av de verk som får störst spridning och som hyllas mest tycks alltid ha sin udd riktad mot Västvärlden, kapitalismen, borgerligheten, liberalismen.

Fortsätt läsa ””På jättars axlar” – manifest för en borgerlig kultursyn”