Samlade fågelobservationer i en trädgård

Från köksfönstret och trädgården på Orust följer Soly Erlandsson fåglarnas vardag genom årstiderna. Mötena väcker tankar om nyfikenhet, revir, spegelbilder och människans plats bland andra arter.

Av Soly Erlandsson

Texten här tillägnas Andreas Engström, min bortgångne vän, och en av initiativtagarna till kulturtidskriften Critical Point. Fram till den 1 maj 2026 bidrog han även som redaktör för tidskriften. Andreas stora engagemang och djupgående kunskap inom musik, konst, ja allt det som vi menar med kultur har sporrat mig att skriva om ämnen som berör mig på ett djupare plan.

När jag ser ut genom fönstret vid halvniotiden en morgon i mars har eken fått besök av en Nötväcka, en Talgoxe och en Blåmes. Även skogsmusen vågar sig fram, innan den snabbt försvinner in mellan några hål i stengärdsgården. Nötväckor, Talgoxar, Blåmesar och Grönfinkar är trogna gäster kring fågelmaten i den stora eken intill huset vid den här tiden på året. I mars när vintersäsongen ännu inte helt övergått i vår, är de övervintrande fåglarnas behov av mat fortsatt stort. Men det är fler arter som gärna förser sig av maten som serveras i eken. I början av april har ekorrarna hittat hit. De har upptäckt att det går att komma åt godsakerna genom att klättra upp i trädet och därifrån ta ett skutt fram till målet, där de sedan hänger med framfötterna runt mataren med talgbollar och den långa svansen stående rakt upp i luften. En av dem har en typiskt rödbrun färg, den andra är mer grå, så som jag minns färgen på amerikanska ekorrar. Den grå verkar både orädd och nyfiken. Ekorrarna hälsar ofta på under våren, och de är förstås lika välkomna som alla andra besökare med förbehållet, att de lämnar ägg och fågelungar i fred.

Fortsätt läsa ”Samlade fågelobservationer i en trädgård”

Istället för en neuropsykiatrisk etikett – erkänna det generationsöverskridande traumat!

Av Soly Erlandsson

Det råder en stark hegemoni i synen på barns psykiska hälsa och diagnostikens makt är stor. Stora resurser läggs på utredningar samtidigt som psykoterapeutiska insatser är lågprioriterade och blir, av politiska och ekonomiska skäl, utan finansiering. I stället för att beskriva barn som dysfunktionella och dela ut diagnoser, skulle barnpsykiatrins fokus kunna ligga på att tolka barnets rastlöshet och rotlöshet som ett uttryck för socialt utanförskap. Soly Erlandsson anser att studiet av psykisk ohälsa måste erkänna och förstå värdet och innebörden av det generationsöverskridande traumat.

Fortsätt läsa ”Istället för en neuropsykiatrisk etikett – erkänna det generationsöverskridande traumat!”

Is it possible to move on after the Holocaust? A psychological perspective on the ongoing disaster in Gaza.

By Soly Erlandsson

Soly Erlandsson, Untitled, 1983. Chalk on watercolour canvas. Inspired by the author’s
Involvement in Amnesty. 

“Why can we never stop worrying about Nazism?” That question begins Birgitta Almgren’s highly readable book about Sweden and Nazi Germany: The Dream of North. Nazi infiltration 1933–1945 (Carlssons, 2005). Her question is justified and relevant to me, since Nazi Germany’s crimes against the Jews of Europe have never left me unmoved, despite the years that have passed. On my bookshelf are rows of books about the Second World War, about Hitler’s grandiose ideas of a thousand-year empire, about how people who were considered inferior and did not belong to the Aryan race were forcibly transferred to concentration and labour camps in Germany and occupied Austria, France and Poland. Despite reading detailed, expert and deeply shocking accounts of Nazi Germany, and the unforgivably cruel treatment of European Jews, I have never been able to fully understand how this could continue – in full view, in front of an open curtain – for so many years. 

Fortsätt läsa ”Is it possible to move on after the Holocaust? A psychological perspective on the ongoing disaster in Gaza.”

Ecosystems in crisis – Who takes responsibility for our future, and can the balance be restored?

How do our choices and political decisions affect the balance of nature? What does sustainable development mean in practice – and are we prepared to make the choices and sacrifices required to save our planet? Soly Erlandsson discusses our contemporary relationship to the environment, drawing on Georg Henrik von Wright’s eco-philosophy.

By Soly Erlandsson

Humans’ role in nature is pale and not at all prominent. Surely it is meant that we should, to some extent, merge with our origins? In ourselves, we are not strong. Therefore, we take our strength from the surrounding elements – a kind of human chlorophyll, which gives us colour and nourishment (Foto: privat. Text: Soly Erlandsson, 1973).
Fortsätt läsa ”Ecosystems in crisis – Who takes responsibility for our future, and can the balance be restored?”

Ekosystem i kris – Vem tar ansvar för vår framtid och kan balansen återupprättas?

Hur påverkar våra val och politiska beslut naturens balans? Vad innebär hållbar utveckling i praktiken – och är vi beredda att göra de val och uppoffringar som krävs för att rädda vår planet? Soly Erlandsson diskuterar med avstamp i Georg Henrik von Wrights ekofilosofi vår tids förhållande till miljön.

Av Soly Erlandsson

Människans roll i naturen, blek och inte alls framträdande. Visst är det väl meningen, att vi till en del ska smälta samman med vårt ursprung? I oss själva är vi inte starka. Därför tar vi vår styrka från omgivande element – ett slags mänskligt klorofyll, som ger oss färg och näring. Foto: privat. Text: Soly Erlandsson, 1973
Fortsätt läsa ”Ekosystem i kris – Vem tar ansvar för vår framtid och kan balansen återupprättas?”

Går det att gå vidare efter Förintelsen? Ett psykologiskt perspektiv på den pågående katastrofen i Gaza

Av Soly Erlandsson

Soly Erlandsson, Utan titel, 1983. Krita på akvarellduk. Inspirerad av författarens engagemang i Amnesty.

”Varför kan vi aldrig upphöra att sysselsätta oss med nazismen?” Den frågan inleder Birgitta Almgrens högst läsvärda bok om Sverige och Nazityskland: Drömmen om Norden. Nazistisk infiltration 1933 – 1945 (Carlssons, 2005). Hennes fråga är berättigad och för mig högst relevant, eftersom Nazitysklands brott mot Europas judar aldrig lämnat mig oberörd, trots år som passerat. I bokhyllan står rader av böcker om andra världskriget, om Hitlers grandiosa föreställningar om ett tusenårigt rike, om hur människor som ansågs underlägsna och inte tillhörde den ariska rasen tvångsförflyttades till koncentrations- och arbetsläger i Tyskland och det ockuperade Österrike, Frankrike och Polen. Trots läsningen av detaljerade, sakkunniga och djupt skakande skildringar om Nazityskland, samt den oförlåtligt grymma behandlingen av de europeiska judarna, har jag aldrig helt kunnat förstå hur detta kunde fortgå – fullt synligt, inför öppen ridå – under så många år.

Fortsätt läsa ”Går det att gå vidare efter Förintelsen? Ett psykologiskt perspektiv på den pågående katastrofen i Gaza”

Att synliggöra människovärdet – John Steinbecks Vredens druvor i språkdräkt och scenisk gestaltning

Av Soly Erlandsson         

För några år sedan ägnade jag en dag åt att måla tillsammans med ett par vänner. Trots förberedelser och förväntningar på dagen förmådde jag inte hitta fram till ett motiv som var lockande nog. Jag prövade mig fram men tappade snart fokus och gav upp. Slutligen fick jag syn på en liten vit skål med druvor som den ena vännen haft med sig och bestämde mig för att måla skålen med druvorna. Jag fick fram några färgtuber och en liten pannå som legat gömd bland ritblock och penslar. Känslan av frustration över den tidigare bristen på inspiration gav mig kraft att avsluta uppgiften och titeln var plötsligt helt självklar: Vredens druvor.

Fortsätt läsa ”Att synliggöra människovärdet – John Steinbecks Vredens druvor i språkdräkt och scenisk gestaltning”

Francisco Goya – en fenomenologisk betraktelse om drömmar i konst och vetenskap  

Av Soly Erlandsson 

Under min barndom och ungdom fick de kreativa uttrycken en särställning genom mitt stora intresse för bild, färg och form. När tristessen blev för påtaglig plockade jag fram ritblocket och färgerna. Senare blev jag uppmärksam på att det bilderna berättade visade vad jag hade brottats med under utvecklingens gång. Vid den här tiden var jag inte särskilt uppmärksam på mina drömmar, och vad de kunde betyda. Det var först när jag påbörjade utbildningen till psykolog och senare fördjupade mig i psykoanalytisk litteratur och tog mig vidare till Jungs analytiska psykologi, som mitt intresse för drömtydning väcktes. Vid ungefär samma tid inledde jag en inre resa som manifesterades genom att jag återigen började att intressera mig för måleri. Jag kunde ägna veckor, ja månader åt ett enda motiv i likhet med hur vi kan bearbeta en förlust eller ett trauma under timmarna i psykoterapi. Vari bottnar då vårt intresse för drömmar och vad de kan förmedla? Den frågan har naturligt nog fler än ett svar.

Fortsätt läsa ”Francisco Goya – en fenomenologisk betraktelse om drömmar i konst och vetenskap  ”