Etikett: Av: Simon Carlfjord

Publicerat

Fimbulvintern är gryningens svarta mjölk

Kan Rökstenen läsas som ett försök att återställa en värld som sonens död har slagit sönder? Med Bo Ralphs och Fredrik Ousbäcks tolkningar som utgångspunkt utforskar denna essä gåtan, sorgen och poesin som bärare av en hotad kosmisk ordning.

Av Simon Carlfjord

I kategorin symboliska universa inristade i sten intar Rökstenen i Östergötland en särställning i Sverige. Under senare år har tolkningsfältet kring Rökstenens betydelse vidgats. Den som kanske mest utmanat tidigare konsensus är Svenska Akademiens ledamot Bo Ralph, som 2021 publicerade sin cirka 1 000 sidor långa bok Fadern, sonen och världsalltet. Likaså har historikern och filmaren Fredrik Ousbäck med sin uppsats från 2007 Rökstenens och futharkens platonska kosmologi samt genom föreläsningar utmanat forskningsvärlden.

Fortsätt läsa ”Fimbulvintern är gryningens svarta mjölk”
Publicerat

Språkmodeller som språkvärldar

Kan språkmodeller bli världar att läsa och skriva i? Med utgångspunkt i David O’Reillys spel, Nicolaus Cusanus filosofi och Ted Nelsons hypertextvision föreställer sig Simon Carlfjord nya vägar genom vårt gemensamma språkliga arv.

Av Simon Carlfjord

Indiespelet Everything släpptes 2017 av konstnären David O’Reilly. Syftet med spelet var inte att spelaren skulle följa en utstakad bana, men inte heller att det enbart skulle vara en öppen värld att utforska. David O’Reilly utgår från filosofen Alan Watts tankar om universum som ett oändligt antal perspektiv. Han ser i spelmotorn Unity en möjlighet att bygga ett syntetiskt universum där varje sådant perspektiv är möjligt att se världen igenom. I hans tidigare spel Mountain existerade spelaren i ett förhållande till ett berg, medan spelaren i Everything blir berget och existerar sedan i relation till universum på bergets tids- och storleksskala. Everything är därför varken ett första- eller tredjepersonsspel i vanlig mening. Det förskjuter snarare spelarens perspektiv mellan olika former av liv, materia och skala, så att det linjära och vardagliga perspektivet inte försvinner men upphör att vara världens självklara centrum.

Fortsätt läsa ”Språkmodeller som språkvärldar”
Publicerat

Det suddiga och det synliga – tankar om vår tids förhållande mellan människa och teknik

Sommarens semesterresa med familjen gick till London, under resan hade jag förmånen att kunna besöka några av stadens museer. Tre utställningar. National Gallery, Transport Museum och V&A East berörde i synnerhet. Dessa utställningar fick mig att i sommarens värme fundera över förhållandet mellan teknik och människa även i vår tid. 

Av Simon Carlfjord

National Gallery, Turner

För att spara energi valde jag att inte se mycket på National Gallery utan vilade ögonen i golvet, för att med skyndsamma steg röra mig mot Turner-avdelningen. Först där tittade jag upp och kunde betrakta Rain, Steam and Speed (1844). Under senare år har Turner mer och mer berört mig, och knappt någon annan berör mig som Turner. Hos Turner finns en suddig mänsklig blick som är fullt närvarande tillsammans med tekniken. Turner kisar mot civilisationen och en annan bild framträder. En form av tydlighet som visar suddigheten. 

Fortsätt läsa ”Det suddiga och det synliga – tankar om vår tids förhållande mellan människa och teknik”
Publicerat

Mellan Stenbordet och Kvaldalen

Religiös text med korssymboler

Vad kan ett stenbord vid Dalälvens strand säga om N. P. Wetterlunds teologi före Andens lag? Denna text läser bordets gåtfulla symbolik genom predikningarna i Jesu Lära och föreslår att ristningarna utgör en tidig prolegomena till Wetterlunds senare religiösa universum: en dramatisk nådesordning där port, väg, kors och kärlek binds samman i en teologi om människans sår och dess läkning.

Av Simon Carlfjord

N. P. Wetterlund (1852–1928) har i svensk idéhistoria ofta förpassats till marginalen: som väckelsepredikant, religiös särling och apokalyptisk spekulant. En sådan klassificering fångar dock inte hans teoretiska egenart. Wetterlund kan inte reduceras till vare sig moralteolog eller allegorisk bibelutläggare. Tvärtom visar han fram, och kanske också uppfinner, ett genomarbetat symboliskt universum med hög grad av intern koherens.

Fortsätt läsa ”Mellan Stenbordet och Kvaldalen”
Publicerat

Bubblor och skum – senmodernitetens symboliska koherens

Vad händer med meningen när de stora berättelsernas skyddande kupoler spricker? Med Peter Sloterdijks sfärologi som utgångspunkt följer Simon Carlfjord en rörelse från moderlivets första bubbla via modernitetens glober till senmodernitetens skum. Framträder gör en samtid där symbolisk koherens inte längre är given, men där mindre, självskapade meningsvärldar fortfarande förmår ge skydd, orientering och sammanhang.

Av Simon Carlfjord

Symbolisk koherens kan definieras som en sammanhållande meningsstruktur som gör att former hänger ihop som uttryck för en gemensam helhet snarare än enskilda ting. Det går att argumentera för att symbolisk koherens i senmodernitet inte längre kan uppnås och symboler därmed inte kan agera meningsbärande. Denna slutsats utmanas dock genom de alternativa metaforiska strukturer som den tyska filosofen Peter Sloterdijk formulerar i sin monumentala Sphären-trilogi: I – Blasen, Mikrosphärologie (1998), II – Globen, Makrosphärologie (1999) III – Schäume, Plurale Sphärologie (2004). Med utgångspunkt i denna trilogi kanske nya teorier kan utvecklas för att förtydliga förutsättningarna för symbolisk koherens i senmoderniteten.

Fortsätt läsa ”Bubblor och skum – senmodernitetens symboliska koherens”
Publicerat

Längtans Arkitektur – en kritik av Nobel Center

Det framtida Nobel Center framställs ofta som ett hållbart och återhållsamt arkitektoniskt landmärke – men vad döljer sig bakom den strama fasaden? Med hjälp av Adornos estetik och modernitetens mörka arv granskar Simon Carlfjord byggnaden som mer än form: som ett sediment av vår tids konflikter, skuld och längtan efter försoning.

Av Simon Carlfjord

På den grafik som finns tillgänglig av Nobel Center visas hur den planerade tegelbyggnaden kommer inta en primär och dominerande roll i omgivningen runt Slussen. Huset blir en förlängning av de brant stupande klipporna i bakgrunden och en utvidgning av Södermalms topografi. Huset är fyrkantigt och sticker inte i ögat på betraktaren, snarare utmärker sig arkitekturen med en ovanlig stramhet som gränsar till det intetsägande.

Fortsätt läsa ”Längtans Arkitektur – en kritik av Nobel Center”
Publicerat

AI och den Andres Intelligens – AI i nytt ljus

Här föreslås ett nytt sätt att förstå AI – inte som teknik, utan som den Andres Intelligens. Med Jacques Lacans psykoanalys som lins utforskar Simon Carlfjord hur algoritmer omformar subjektivitet, mening och självbild. En text om rivalitet, hallucinationer och det riskabla men också absolut nödvändiga i att brottas med den nya Andre.

Av Simon Carlfjord

Samtalet kring AI är inte enbart en teknisk frågeställning utan en central angelägenhet för hela humanioran. Den tekniska utvecklingen tvingar fram existentiella frågor som i sin tur kräver en djupgående analys. Här föreslår jag att man skulle kunna använda Jacques Lacans psykoanalys som grund för att skapa nya konceptuella verktyg. Genom att ge termen AI den nya språkliga dräkten ”den Andres Intelligens” kan en fördjupad psykologisk förståelse för denna tekniska innovation etableras.

Illustration: AI.
Fortsätt läsa ”AI och den Andres Intelligens – AI i nytt ljus”
Publicerat

Är sten som medium budskapet? Kan en alternativ modernitet sammanföra hållbarhet och skönhet?

Stenen är i sig ett medium för sin tillkomsthistoria och sitt kemiska innehåll. Hur kan då sten genom bearbetning också bli ett meningsbärande element?  Genom sin hårdhet och styrka kan sten skulpteras till ett medium för att kanalisera eller förkroppsliga en civilisations värderingar.

Av Simon Carlfjord

Konstakademin Stockholm från ”Stenen i Tiden”, Riksantikvarieämbetet

Greker och egyptier använde inte sten enbart som dekoration; deras religiösa kulturer strävade efter att manifestera någonting i relation till gudarna och döden. Kan vi använda sten som medium för kulturella värden än idag? Hur skulle detta ta sig uttryck? Jag menar att en sådan arkitektur är möjlig, och att striden kanske inte står mellan postmodernitet och klassiska ideal, utan om att försöka formulera en alternativ modernitet som sammanför både hållbarhet och skönhet.

Fortsätt läsa ”Är sten som medium budskapet? Kan en alternativ modernitet sammanföra hållbarhet och skönhet?”
Publicerat

Dåtid, nutid, framtid möts – kyrkorummets symboliska universum så som det gestaltas av Ulla Nilsson, Edvard Brambeck, Bengt-Olof Kälde och Olle Hjortzberg

Av Simon Carlfjord

Markuskyrkan i Björkhagen. Foto: Carolina Carlfjord

Kyrkor är inte bara fysiska byggnader i sten och trä. De kan också ses som platser där tid och mening möts, där konst och tradition tillsammans öppnar rum bortom det vardagliga. I den här artikeln utforskas hur kyrkorummet kan förstås som ett symboliskt universum – en konstnärlig helhet där dåtid, nutid och framtid tillåts existera sida vid sida, och besökaren bjuds att spegla sitt eget liv i denna tidlösa dimension.

Fortsätt läsa ”Dåtid, nutid, framtid möts – kyrkorummets symboliska universum så som det gestaltas av Ulla Nilsson, Edvard Brambeck, Bengt-Olof Kälde och Olle Hjortzberg”