Språk och levd erfarenhet i modern filosofi

Svartvitt porträtt av Bertrand Russell 1916.

Hur kan filosofin göra oss mer uppmärksamma på det vi säger, erfar och lever? Från Moore och Russell till Wittgenstein och Husserl följer jag några av 1900-talets tankesteg. Vägen går vidare genom Heidegger och Merleau-Ponty till de Beauvoir och Toril Moi – och till frågan om vad som går förlorat när människan delas upp i alltför prydliga kategorier.

Av Carsten Schale

Fortsätt läsa ”Språk och levd erfarenhet i modern filosofi”

Bubblor och skum – senmodernitetens symboliska koherens

Vad händer med meningen när de stora berättelsernas skyddande kupoler spricker? Med Peter Sloterdijks sfärologi som utgångspunkt följer Simon Carlfjord en rörelse från moderlivets första bubbla via modernitetens glober till senmodernitetens skum. Framträder gör en samtid där symbolisk koherens inte längre är given, men där mindre, självskapade meningsvärldar fortfarande förmår ge skydd, orientering och sammanhang.

Av Simon Carlfjord

Symbolisk koherens kan definieras som en sammanhållande meningsstruktur som gör att former hänger ihop som uttryck för en gemensam helhet snarare än enskilda ting. Det går att argumentera för att symbolisk koherens i senmodernitet inte längre kan uppnås och symboler därmed inte kan agera meningsbärande. Denna slutsats utmanas dock genom de alternativa metaforiska strukturer som den tyska filosofen Peter Sloterdijk formulerar i sin monumentala Sphären-trilogi: I – Blasen, Mikrosphärologie (1998), II – Globen, Makrosphärologie (1999) III – Schäume, Plurale Sphärologie (2004). Med utgångspunkt i denna trilogi kanske nya teorier kan utvecklas för att förtydliga förutsättningarna för symbolisk koherens i senmoderniteten.

Fortsätt läsa ”Bubblor och skum – senmodernitetens symboliska koherens”