Två veckor efter uppståndelsen kring förlaget Bokums utgivningar av ”moderniserade” och misstänkt AI-översatta klassiker har ännu ingen ansvarig trätt fram. Spåren leder till en översättare med kopplingar till AI-präglade sajter och postboxadresser i Stockholm.
Av Nils Wadström
Flera medier, bland andra ETC, DN och SR, har försökt kontakta Bokum efter kritiken från bland andra Författarförbundet och Karin Boye-sällskapet. Bokums affärsidé var digitala moderniseringar av svenska och utländska klassiker. Under 2025 och fram till september i år har hundratals e-böcker – 963 finns i biblioteksappen Biblio – dykt upp hos nätbokhandlar och e-bokstjänster. Bokum skrev på sin webbplats att de ville ge klassikerna ett ”modernt, flytande språk” för att demokratisera litteraturen och göra den tillgänglig för en ny generation. Men man har av allt att döma använt AI för att skriva om de svenska böckerna och översätta de utländska. De drygt trettio påstådda översättarna har misstänkt fingerade namn och ska ha mäktat med osannolikt många böcker – värst är ”Sebastian Swedland” med 183 verk utgivna i år.
MERLÄSNING: Vem tjänar på all denna AI-stöld? — Freke Räihä; Språkmodeller som språkvärldar — Simon Carlfjord och AI och den Andres Intelligens – AI i nytt ljus — Simon
Bokum kritiserades för att ha förvanskat de döda författarnas verk och gjort smaklösa AI-genererade omslag. Svenska Akademien har meddelat att de ”följer fallet” (Svensk bokhandel, 21/10) – för även om upphovsrätten löpt ut kan förvanskningar av verk i teorin bryta mot klassikerskyddet, som bevakas av Svenska Akademien. I teorin – förläggaren är inte misstänkt för något brott.
Efter kritikstormen i pressen och sociala medier ligger sajten och Instagramkontot nere, och strömningstjänster och nätbokhandlar har tagit bort e-böckerna ur sina sortiment. På Bokums sajt möts besökare nu av meddelandet:
WEBBPLATSEN GENOMGÅR PLANERAT UNDERHÅLL OCH TEKNISK UPPDATERING
VI ÄR SNART TILLBAKA
Vem, vilka är snart tillbaka? Inget företag med det namnet sysslar med bokutgivning, och inga personer stod namngivna på sajten innan den stängde. Man måste gräva för att hitta den som verkar ha startat förlaget. Vägen går via flera hemsidor för översättningsbyråer och andra verksamheter som hänvisar till samma postadress i Stockholm. Välkomna ner i kaninhålet som är Bokum.
En adress leder vidare
På Bokum.se fanns inga kontaktuppgifter utöver en info-mejladress och en felaktig gatuadress. Men i samband med att böckerna registrerades uppgav förlaget en adress i Stockholm. Det borde bara vara att kolla vilka företag som är skrivna där. Det är en återvändsgränd: inga relevanta träffar på Ratsit eller hos Bolagsverket.
Utan större förhoppningar googlar jag adressen. Med hjälp av några sökordskombinationer hittar jag till slut en hemsida för ett företag jag inte såg i registren. En konsultfirma som hjälper utländska företag med etablering i Sverige. Ett blindspår? Det är någonting som känns bekant med layouten och tonfallet.
Här finns en sektion med värdegrund och positivt laddade ord om företagets filosofi. Men trots orden om professionalism, förtroende och etik är det en hel del på sajten som formligen skriker AI, bland annat en stor mängd mycket ordrika guider i vitt skilda ämnen. Bland de konkreta tjänster som företaget erbjuder är det särskilt en som fångar min uppmärksamhet: lokalisering och översättning. Kan det här vara ett spår?
Jag klickar på fliken med kontaktuppgifter. Ett telefonnummer. Inga namn. Att Bokum uppger samma adress bevisar ingenting, men tillsammans med sajtens AI-vibbar och frånvaro av kontaktpersoner räcker det för en arbetshypotes: det här företaget är inblandat i Bokum. En slagning i Bolagsverkets företagsregister gör mig dock besviken. Ingenting. Två företag som inte finns registrerade? Men när jag söker på nätet hittar jag ett inlägg där ägaren namnges. Det hela har bara tagit några minuter, men det ska snart bli mer komplicerat.
”Att Bokum uppger samma adress bevisar ingenting”
Företaget och personen är listade i ett forum för facköversättning. Jag får en klump i magen. Är det en översättare som har startat Bokum? Det vore pikant. AI-assisterade översättningar är ett växande bekymmer för litterära översättare, som förlorar uppdrag när förlag anlitar efterredigerare i stället för att översätta från grunden.
Översättningsbyråer utan avsändare
På forumet är han registrerad både som översättare och uppdragsgivare. Han länkar till en annan webbplats än den jag hittade först. Layouten är nästan identisk, men det här är en renodlad översättningsbyrå. De har ett globalt stall av översättare, erbjuder översättningar mellan ett sjuttiotal språk, tar sig an alla möjliga ämnen och utlovar exceptionell kvalitet. Intressant nog finns också en sektion om litterär översättning, vilket byråer sällan specialiserar sig på. Byrån förklarar att allt som krävs för att ens verk ska spridas över hela världen är en önskan om att bli läst – byrån sköter resten. Här finns också en hel sida om översättning av krimromaner. Litterär översättning är svårt, konstaterar byrån, men just deckare kräver extra språklig precision och kulturell kännedom. Sedan följer en uppräkning av översättningsdygder.
Jag funderar på vem som skulle falla för bombastiskt språk på en webbplats utan avsändare, organisationsnummer eller några som helst spår av människor. Inga etablerade förlag, förstås, men kanske förhoppningsfulla egenutgivare som väntar på ett globalt genombrott. För säkerhets skull finns det några kloka ord om AI:s begränsningar vid litterär översättning. I jakten på minskade kostnader kan det vara ”frestande” att använda AI-verktyg, står det. Fastän tekniken gör framsteg märks begränsningarna tydligt vid översättning av litterära texter.
Det är svårt att inte dra på munnen åt AI-kritik på en sajt som ger ett omisskännligt intryck av AI-innehåll. Samma motsägelse fanns på Bokum.se. Vissa av principerna i deras ”översättningsfilosofi” – bland annat ”flyt och rytm”, ”begreppslig relevans”, ”bevarad atmosfär” – lät var för sig förnuftiga, om än banala. Men bara om man inte överlåter arbetet åt en statistisk språkmodell (som dessutom instruerats att modernisera).
Jag klickar på kontaktfliken. Samma gatuadress i Stockholm, samma telefonnummer. Inga människor. Jag söker på numret, men det är knutet till en annan adress. Något stämmer inte.
På översättningsforumet hittar jag ett annat företagsnamn. Det leder mig till ytterligare en sajt, i princip likadan, för en översättningsbyrå med lite annan inriktning. Även de är stolta över att erbjuda mänsklig översättning. Nu är vi uppe i tre snarlika webbplatser med en till synes stor andel AI-genererat innehåll och samma kontaktuppgifter. Eller, inte riktigt samma. Två av sajterna uppger ett postnummer som inte stämmer med gatuadressen, och den första sajten har gjort det tidigare. Jag tittar i mina källor: Bokum har samma postnummer. (Under den här granskningen ändras plötsligt postnumret på en av kontaktsidorna.)
Förklaringen till att postnumret ser ut att vara fel är att det tidigare var knutet till en postboxtjänst. En av byråsajterna har visserligen uppgett (i en arkiverad version) att de har sitt huvudkontor i Stockholm, men samtidigt angavs postboxtjänstens adress. Kanske är de ett och samma företag med kontor där, eller har de postboxar.
Det förstnämnda företaget finns på Linkedin, där det är listat som en översättningsbyrå och översättaren som vd. I sin profil berättar han om sin långa erfarenhet av facköversättning och, intressant nog, om ett tidigt intresse för litteraturens klassiker. Han uppger också personnummer och kontaktuppgifter. Och nu ser jag att gatuadressen är annorlunda. Postnumret är däremot fortfarande postboxtjänstens.
Jag slår upp vd:ns personnummer i Bolagsverkets företagsregister. Han står som innehavare till firman. Företagsnamnet är lite annorlunda än på hemsidan, det var därför jag inte hittade det vid den första slagningen. Bolagsverket anger samma postadress som på Linkedin, inte den som står på företagets hemsida. Ägaren är däremot inte skriven där. Jag hittar inte de andra byråerna.
”Jag behöver mer kött på benen innan jag kontaktar översättaren.”
Spåren i webbplatsernas data
Ännu så länge är det enda som knyter Bokum till översättningsbyråerna och deras ägare en postadress i Stockholm och länkar i ett forum. Jag behöver mer kött på benen innan jag kontaktar översättaren. Finns det något tekniskt som knyter Bokum.se till företagets sajt? Jag gör som Bokum tycks ha gjort och vänder mig till en chattbot. Den får i uppdrag att söka efter gemensamma spår i sajternas öppet tillgängliga data.
Bingo. Det finns konkreta kopplingar.
Bokum.se och det registrerade företagets webbplats har samma så kallade användarslugg, en identifierande beteckning i en webbadress. Det är inget bevis för att samma person står bakom dem, men kan betyda att sajterna delar ursprung, exempelvis genom att den ena har skapats utifrån en kopia av den andra. Något som pekar i samma riktning är att sajternas mediebibliotek innehåller bildposter med samma interna nummer, tidsstämplar och relativa filsökvägar. Fem av bildposterna i Bokum.se:s bibliotek har dessutom översättningssajtens namn i filnamnet.
Det känns snopet att chattbotten kommit närmast en smoking gun. Så jag letar vidare. Går det att hitta en direkt koppling mellan facköversättarens firma och Bokum? Den dyker upp när jag söker på firmanamnet och några boktitlar. Det visar sig att 108 e-böcker på Bokus har översättningsbyråns namn angivet som förlag. Ett stickprov visar att Bokum står som utgivare av samma böcker på Libris.
Under arbetet med den här granskningen hinner det hända saker. Dagen efter att jag (på Facebook) berättat om de kvarvarande e-böckerna ringer DN till Bokus, som tar bort dem direkt. Andra gräver och hittar ännu fler sajter. Bokum.se var ”jämlikhetscertifierad” av en sajt som nu också ligger nere. Sajten var också kopplad till två webbplatser där man kan bli betalande medlem. Jag kan inte hitta några företag med samma namn, och på en av sidorna anges en adress som inte existerar. De länkar till en av byråsajterna och en sajt som säljer IT-tjänster. IT-sajten visar sig ha samma kontaktuppgifter som byråerna och delvis samma namn som två av dem.
Även tre webbplatser som säljer hälsorådgivning kan kopplas till de övriga genom tekniska spår, länkar och namn.
I skrivande stund räknar jag till tolv hemsidor, varav nio kan kopplas genom öppet tillgängliga tekniska data, sex har delvis samma namn och fyra har angett samma postadress. De saknar kontaktpersoner, har liknande design, flera har texter som ger starkt intryck av att vara AI-genererade, och på åtminstone en av dem presenteras påstådda medarbetare med AI-porträtt; sajten finns också i en version på engelska där samma personer har andra namn.
En person med översättarens namn figurerar på tre sajter, varav två nu är stängda. Kan det verkligen vara han? Varför står han i så fall med namn där, men inte på översättningssajterna? De indirekta kopplingarna till översättaren och Bokum blir allt svårare att nysta i. Det är dags att lämna den här förvirrande labyrinten av webbplatser.
Men först vill jag testa en sak.
Jag skapar en mejladress och fyller i ett formulär för hälsorådgivning under påhittat namn. Dagen efter svarar en person med översättarens namn och erbjuder en konsultation mot förskottsbetalning till ett bankgiro. Det är registrerat på ett verksamhetsnamn som finns på hälften av de undersökta sajterna, inklusive två översättningssajter. Därefter följer hans namn och postadressen där hans firma är registrerad, med samma postnummer som Bokum.
Frågorna som väntar på svar
Jag ringer kontorsnumren som finns på sajterna. Ett är avstängt, ett annat går till fel person. Jag ringer ett mobilnummer. Inget svar. Jag skriver på Linkedin, mejlar.
Jag har många frågor jag vill ställa till mannen som driver översättningsfirman. Om det var han som gav ut böckerna, hur ser han på kritiken? Varför har han inte försvarat sig? Ångrar han sig? Har han tjänat eller förlorat pengar på projektet? Gjorde han allt själv? Vad ska han göra nu?
Om det verkligen är en enda person som har gett ut böckerna är det lätt att förstå om han blev chockad av kritikstormen och skärrad när Svenska Akademien och Författarförbundet uttalade sig om klassikerskyddet.
Eller så har jag fått allt om bakfoten: det finns ett vi, och de ”ÄR SNART TILLBAKA”.
Karin Boye-sällskapets ordförande benämnde Bokum som ”de” när han uttalade sig. Jag hade själv föreställt mig ett gäng AI-entreprenörer som ville tjäna lätta pengar i bokbranschen. Men om det är andra personer som ligger bakom utgivningen har de dolt spåren väl. Kanske är Bokum snarare ett exempel på hur lätt man kan skapa oreda i bokbranschen med hjälp av AI. Det går snabbt och är i princip gratis i jämförelse med konventionell utgivning. Bokumfallet ger en glimt av en dystopi där varken översättare, traditionella förlag eller i längden författare behövs. Allt som behövs är AI och en total avsaknad av respekt för litteraturen.
Distributörernas och återförsäljarnas ansvar
Med andra ord är detta nog bara början. Men ska det vara så här enkelt att få ut nästan tusen AI-böcker till alla de stora återförsäljarna och streamingtjänsterna? Hur gick det till? Bookbeat uppger för Svensk Bokhandel (21/10) att de fick e-böckerna från de digitala distributörerna WeDoBooks och StreetLib. WeDoBooks, som också äger biblioteksplattformen Biblio, är Nordens största distributör av digitala böcker till streamingtjänster, bokhandlare, bibliotek och utbildningsinstitutioner. I det här sammanhanget fungerar de som en fraktfirma och lägger sig inte i innehållet såvida det inte direkt strider mot lagen, berättar företagets kommunikationschef Jeppe Houman Nyrup för Critical Point. De har heller ingen särskild hållning till AI-innehåll, men anser att förlag bör ange i metadatan om AI har använts. Inom några månader kommer WeDoBooks att släppa en ny distributionsplattform där detta blir ett krav, berättar Jeppe Houman Nyrup i mejl.
Det säger sig självt att bokhandlare och bibliotek själva är ansvariga för vad de tar in. Men i praktiken verkar det inte finnas mycket kontroll i återförsäljarledet. Ingen reagerade förrän författaren Emi Gunér uppmärksammade Bokum i sociala medier. Bokus förklarade i Dagens Nyheter (17/10) att de bara gör stickprov, medan Adlibris uppgav för Breakit (19/10) att de inte förhandsgranskar titlar. Bookbeats vd Niclas Sandis medgav för Svensk Bokhandel (21/10) att streamingtjänsten borde ha upptäckt böckerna i tid och måste jobba mer med att sålla i distributörens urval. Kanske leder den här historien till bättre kontroller av ”AI-slop”?
Medan handeln har rensat bort böckerna har vissa bibliotek fortfarande kvar dem i sina digitala kataloger. Kanske kommer de också att behöva se över sina rutiner. Exempelvis kan den som är nyfiken på de utskällda böckerna skaffa lånekort på Högskolan i Borås, som i skrivande stund (enligt Biblio) erbjuder 395 Bokum-titlar.
Av Nils Wadström
Nils Wadström är verksam som litterär översättare, men är även utbildad journalist med bakgrund som tidningsreporter och researcher på SVT.
