En kyrka för alla? Ny antologi ger en lägesbild över tillgängligheten inom Sveriges kristna kyrkor

Av Sara Shamloo Ekblad

I fjol utkom en antologi på temat gudstjänst ur ett funktionshinderperspektiv. Antologin När ni samlas har var och en något att bidra med. Funktionshinder, gudstjänster och församlingsliv (Libris bokförlag, 2024) är utgiven av Sveriges kristna råd; en ekumenisk samling av kristna trossamfund med i dag 27 medlemskyrkor.

Sedan några år tillbaka har rådet en arbetsgrupp, Kyrka-funktionshinder. Syftet med arbetsgruppen är att belysa situationen för personer med funktionsnedsättning samt att påverka kyrkan till att bli välkomnande för personer med funktionsnedsättning. Genom åren har arbetsgruppen gett ut skrifter och instruktionstexter. Man har även arrangerat seminarier.

Texterna i När ni samlas har var och en något att bidra med handlar alla om gudstjänst och om funktionsnedsättning. Bidragen är skrivna av personer som själva lever med en funktionsnedsättning eller av personer som har en nära anhörig med funktionsnedsättning. Några texter är skrivna av personer som möter personer med funktionsnedsättning i sitt arbete. Bredden av funktionsnedsättningar som är representerade i antologin är stor, alltifrån bipolär sjukdom och adhd, till rörelsenedsättning och syn- och hörselnedsättning. För att bara nämna några. Gemensamt för texterna är att fakta om funktionsnedsättningen varvas med personliga reflektioner och erfarenheter. Precis som utgivaren Sveriges kristna råd är antologin ekumenisk vilket innebär att erfarenheter från olika kristna samfund är samlade i samma volym.

”Ofta när vi talar om en aktivitet, talar vi om just själva aktiviteten. Tiden innan och efteråt tycks vi glömma bort, vad som krävs för att personen ska kunna ta sig dit eller därifrån med bibehållen energi för att kunna delta på lika villkor”

Med gudstjänsten som antologins röda tråd får läsaren följa med på gudstjänst med olika förutsättningar. Ofta när vi talar om en aktivitet, talar vi om just själva aktiviteten. Tiden innan och efteråt tycks vi glömma bort, vad som krävs för att personen ska kunna ta sig dit eller därifrån med bibehållen energi för att kunna delta på lika villkor. Det glömmer dock inte När ni samlas har var och en något att bidra med. För en person med rörelsehinder kan kyrkan vara rent fysiskt svår att komma in i. Porten kan vara så tung att det krävs hjälp för att öppna den. En person med synnedsättning behöver koncentrera sig för att inte gå fel på vägen till kyrkan.

Antologin presenterades den 10 april i år vid ett seminarium i Ekumeniska Centret. Foto Øyvind Vågen

Väl inne i kyrkan uppstår nya utmaningar. Hur hittar församlingsmedlemmen med synnedsättning en ledig plats i kyrkbänken? Kan personen med hörselnedsättning vara säker på att hörslingan fungerar? Var får de som använder rullstol plats att sätta sig? Psalmsång är en central del i gudstjänsten. Vid kyrkbänkarna ligger psalmböcker så att alla ska kunna följa med i sångtexterna. Men kan alla göra det? Hur många kan egentligen läsa den finstilta svartskriftstexten?

”Kommer jag att kunna greppa glaset utan att tappa det? Kommer jag att kunna doppa brödet i vinet utan att också doppa fingrarna?”

Det ofta metaforiska och abstrakta språket i gudstjänsten kan te sig obegripligt för församlingsmedlemmar inom autismspektrumet. I en av antologins texter får vi lära oss om hur det är att leva med bipolär sjukdom, till exempel att jaget i texten väljer att inte fira gudstjänst i kyrkan när han har sina maniska skov. I depressiva perioder kan det fungera, men då på jagets villkor, när förutsättningarna är anpassade. Ofta vill han sitta för sig själv långt bak i rummet. Ibland ber han i stället prästen att komma hem till honom och läsa högt ur Bibeln. Då är det viktigt att prästen inte väljer tröstande stycken, utan stycken om styrka.

Nattvard är en annan central del i gudstjänsten. Flera skribenter skriver om utmaningarna i samband med nattvard. Kommer jag att kunna greppa glaset utan att tappa det? Kommer jag att kunna doppa brödet i vinet utan att också doppa fingrarna? Kommer jag att kunna ta mig fram till prästen och hur hittar jag tillbaka till min plats?

De flesta texterna handlar om personer som fortfarande firar gudstjänst. Men en text handlar om en pojke som har valt att sluta fira gudstjänst. Han tycker de är för långtråkiga. För mycket prat. För lite musik. Helst skulle han vilja ha en gudstjänst på fyrtio minuter, med mycket musik, allra helst enbart Leonard Cohens Hallelujah, inklusive paus.

Även om boken är en bitvis sorglig läsning om känslor av utanförskap och otillgänglighet blir jag glad och varm i hjärtat av att läsa den. Glad för att jag uppskattar initiativet. Varm i hjärtat för att texterna är så nakna och uppriktiga. Jag kan varmt rekommendera antologin som finns att köpa från Sveriges kristna råd. Om du har en syn- eller läsnedsättning kan du låna boken som talbok eller punktskriftsbok från Myndigheten för tillgängliga medier. Tyvärr är talboken inläst med talsyntes.