Kategori: Huvudämne – Film och scen

Publicerat

Med information från andra dimensioner – Skräckfilmsgenren och teveserien Skräckens hus

Av Petra Werner

Film som uttrycksmedium kan beskrivas som en sorts avbild av det mänskliga psykets mentala processer där det finns uttrycksmässiga paralleller mellan till exempel det mänskliga minnet och filmens tillbakablickar. Den grundläggande uppsättning mönster och symboler vi använder i vår varseblivning tycks på något sätt återfinnas i filmmediet vilket också gör filmmediet till ett effektfullt sätt att återge fenomen och händelser. Vårt sätt att minnas gestaltas av filmens återblicksklippning, och vårt sätt att koncentrera oss av filmens närbilder. 

Rose Red (Skräckens hus, 2002)

Fortsätt läsa ”Med information från andra dimensioner – Skräckfilmsgenren och teveserien Skräckens hus”
Publicerat

Att synliggöra människovärdet – John Steinbecks Vredens druvor i språkdräkt och scenisk gestaltning

Av Soly Erlandsson         

För några år sedan ägnade jag en dag åt att måla tillsammans med ett par vänner. Trots förberedelser och förväntningar på dagen förmådde jag inte hitta fram till ett motiv som var lockande nog. Jag prövade mig fram men tappade snart fokus och gav upp. Slutligen fick jag syn på en liten vit skål med druvor som den ena vännen haft med sig och bestämde mig för att måla skålen med druvorna. Jag fick fram några färgtuber och en liten pannå som legat gömd bland ritblock och penslar. Känslan av frustration över den tidigare bristen på inspiration gav mig kraft att avsluta uppgiften och titeln var plötsligt helt självklar: Vredens druvor.

Fortsätt läsa ”Att synliggöra människovärdet – John Steinbecks Vredens druvor i språkdräkt och scenisk gestaltning”
Publicerat

Trots ekonomiskt stöd – endast 10 filmer syntolkades 2024

Av Sara Shamloo Ekblad

Den 13 januari hölls årets Guldbaggegalan på Cirkus i Stockholm. Galan firar i år 60 år. I anslutning till galan uppmärksammades det att enbart en av de fem filmer som var nominerad till Bästa film hade ett syntolkningsspår. Syntolkning används för att förmedla visuella intryck till personer med synnedsättning.

Fortsätt läsa ”Trots ekonomiskt stöd – endast 10 filmer syntolkades 2024”
Publicerat

Att flanera genom tradition och modernitet – Ria Wägner, den första svenska tevekändisen

Av Petra Werner

Tillhör du dem som minns Ria Wägner? Då är du för det första troligen i övre medelåldern, och för det andra minns du henne kanske främst för den så kallade bakåtvinkningen, det vill säga hennes sätt att avsluta sina teveprogram genom en vinkning bakåt. Men vem var hon egentligen, vad för sorts teveprogram gjorde hon, och kan det finnas intresse för detta hos en yngre generation? I nedanstående text kommer jag att berätta närmare om henne, och närläser även några av inslagen i hennes program för att lyfta fram hennes speciella teve-estetik. Men först vill jag teckna en kort bakgrund när det gäller tidig svensk television.

Fortsätt läsa ”Att flanera genom tradition och modernitet – Ria Wägner, den första svenska tevekändisen”
Publicerat

Rosalind Franklin och DNA – Capella Cracoviensis på operafestivalen Opera Rara i Kraków

Av Sonia Engström

Genom molnet från rökelserna ser man blott en liten del av dansarnas kroppar, men det går inte att tvivla på att de är nakna. Deras rörelser ser nästan smärtsamma ut, då de böjer sina kroppar på de mest oroväckande sätt. Mellan dem rör sig skådespelerskan som ska gestalta Rosalind Franklin, som upptäckte DNA. Kören ligger i mörkret på golvet och sjunger Johannes Brahms Nänie beundransvärt vackert. I bakgrunden av denna märkliga scen syns dirigenten Jan Tomasz Adamus vackert mejsla ut musiken ur orkestern Capella Cracoviensis. Jag befinner mig på operafestivalen Opera Rara i Kraków och har just bevittnat en resa, eller snarare elegi, genom en negligerad kvinnas liv.  

Fortsätt läsa ”Rosalind Franklin och DNA – Capella Cracoviensis på operafestivalen Opera Rara i Kraków”
Publicerat

The Children Take Their Revenge

Still depicting the two performers in ”Unzere Kinder”.

Already in one of the first scenes of the film Unzere Kinder (which follows the newsreel prologue that depicts the harsh reality of Jews being mass-deported to the Auschwitz extermination camp and what happened to them and their belongings there), the children from the orphanage who belong to the very small number of surviving Polish-Jewish children protest and confront the two Kleinkünstler returning from exile in the Soviet Union, who are essentially playing themselves and in a sketch perform a sentimentalized version of the wartime events (“because that is not how it was”). This opens up the divide (in the context of the film) between the children who were forced to become survival artists (compare the quote from one of the boys, “It was my job to trick the German gendarmes”) and the returning artists who survived the war exiled deep into Soviet Russia.

Fortsätt läsa ”The Children Take Their Revenge”
Publicerat

Ljuset sätter rummet i rörelse när samtid möter barock

Av Andreas Engström

Jag hade länge svårt för Olafur Eliassons konst. I bästa fall kunde jag uppleva en storslagenhet som var överväldigande men där ljus, ljud och objekt framkallade ett slags dimma som snarare än kittlade fantasin kändes påträngande och kvalmig. Till detta kunde läggas färgskalorna, klangfärgerna och materialen vilka sammantagna mest aktualiserade ett slags sofistikerad new agekonst utan tuggmotstånd.

Reinoud Van Mechelen (Hippolyte), Anna Prohaska (Aricie) och Staatsopernchor
(c): Karl och Monika Forster
Fortsätt läsa ”Ljuset sätter rummet i rörelse när samtid möter barock”