Kjell Heggelund: Samlade dikter och reflektioner

Översättning från norskan av Öyvind Vågen

LOWLANDS

Ljuset avtar. Jag försvinner ute på slätterna. (Se upp för naturen!). Självklart kunde jag ha hållit mig för mig själv, då hade allt varit lugnt. Vad är det med marken? Smälter den? Smälter den? Nej, men dagarna går, den ena efter den andra.

Kom så sticker vi, sa jag. Men inte ett jävla ljud vågade hon. Smal kropp. Kunde simma.

Tillbaka till naturen. Ljuset avtar. Spårvagnarna försvinner, en efter en.

Det här är om vintern.

Jag reste hemåt. Det snöade. Bara en pytteliten låga. Flöt upp i bussen. Passagerarna hälsade vänligt på mig. Fina människor.

Senare en kväll när jag flög lågt över sjön för att inte väcka misstankar, fick jag syn på henne.

Jag skall hälsa, sa jag. Idiotiskt. Det hade varit bättre att gå rakt på sak.

Men vad tjänar det till, sa hon, när de likt förbannat inte tror dig?

Jag sa att jag trodde jag förstod vad hon menade. Men vi kan väl inte sätta oss ner och gråta allihop väl? Hur skulle det väl gå då?

(Willoch snusade på en stolkant?) (Akta dig W., snart faller du!)

Tillbaka till naturen. Normandie. Låglandet.

Det är böljande och fruktbart. Boskapshållningen spelar en större roll än jordbruket och särskilt mejerinäringen står högt i kurs. Fruktodling är också stort. Tre av Frankrikes största hamnstäder ligger här och det finns sjöfart och fiske.

JULI

Att vara död är bättre
än att sitta och titta på havet
även om det också är skönt, skrev Alf Larsen,
en av våra stora havsdiktare.
Andra har haft samma känsla
Kanske är det därför många menar att evigheten
kommer dem nära när de läser
havsdiktarens dikter.
Jag tror inte någon känner
evighetens närhet
när de läser tidningar.
Men det är tidningar folk läser
också om sommaren, som är den bästa
tiden vi har. Då kan man
resa på semester – till havet eller till
de stora städerna och släntra omkring
och tänka på hur glad man är
för att man finns till
och att det är fint att man inte
skall leva för evigt.