Film som uttrycksmedium kan beskrivas som en sorts avbild av det mänskliga psykets mentala processer där det finns uttrycksmässiga paralleller mellan till exempel det mänskliga minnet och filmens tillbakablickar. Den grundläggande uppsättning mönster och symboler vi använder i vår varseblivning tycks på något sätt återfinnas i filmmediet vilket också gör filmmediet till ett effektfullt sätt att återge fenomen och händelser. Vårt sätt att minnas gestaltas av filmens återblicksklippning, och vårt sätt att koncentrera oss av filmens närbilder.
I årets första nummer av Kokpunkten följer vi upp ett par teman från föregående nummer samt introducerar några nya.
Vi har glädjen att kunna fortsätta publicera skönlitterära texter. I detta nummer medverkar unga Katapultprisvinnaren Mickaela Persson med fem dikter ur nyskrivna sviten Till Åsa.
Eli Friedrich Getreu var en ung judisk-österrikisk man i Wien vid tiden för nazisternas maktövertagande. Under sina tonår förde han dagbok och efter att i förra numret publicerat hans både detaljerade beskrivning och analytiska betraktelse över kristallnatten får vi här följa honom under flykten från Wien till Danmark. Översatta utdrag ur dagboken publiceras framgent i kommande nummer.
Sara Shamloo Ekblad fortsätter att belysa tillgänglighet inom konst- och kulturlivet med att introducera frågan om synanpassning av biograffilmer. Detta kommer att diskuteras ytterligare i en artikelserie i de nästkommande numren.
Vi publicerar här den första artikeln i en återkommande spalt där våra medarbetare belyser olika teman inom den samtida och nära samtida litteraturen. Först ut är Andreas Engström som skriver om ett par skönlitterära böcker kring temat Donau.
Vi har glädjen att här introducera två nya medarbetare som framöver kommer att bidra regelbundet i Kokpunkten. Kraków-baserade Sonia Engström kommer att skriva om kultur i Central-och Östeuropa med viss betoning på konstmusik samt Polen och Ukraina, där hon tidigare bodde. Filmvetaren och konstnären Petra Werner bidrar här med den första i en serie essäer kring tv-mediet och film. Först ut är en artikel om den svenska tv-personligheten Ria Wägner.
Trevlig läsning önskar redaktionen för Kokpunkten I Critical Point
Tillhör du dem som minns Ria Wägner? Då är du för det första troligen i övre medelåldern, och för det andra minns du henne kanske främst för den så kallade bakåtvinkningen, det vill säga hennes sätt att avsluta sina teveprogram genom en vinkning bakåt. Men vem var hon egentligen, vad för sorts teveprogram gjorde hon, och kan det finnas intresse för detta hos en yngre generation? I nedanstående text kommer jag att berätta närmare om henne, och närläser även några av inslagen i hennes program för att lyfta fram hennes speciella teve-estetik. Men först vill jag teckna en kort bakgrund när det gäller tidig svensk television.
