Tisdagspoeterna – dikter från ett vardagsrum på Södermalm

Varannan tisdag blir ett vardagsrum på Södermalm en plats för nya dikter och gemensam läsning. Sedan 2005 har Tisdagspoeterna delat texter, synpunkter och skrivarlust. Här presenterar vi gruppen och ett urval dikter av åtta av dess medlemmar.

Presentation och urval: Jon Kahn. Dikter: Tisdagspoeterna.

Sex tisdagspoeter sitter kring cafébord i en grönskande trädgård. — Tisdagspoeter i det gröna. Foto: Privat

Ett vardagsrum för poesin

Varannan tisdag samlas poeterna i ett vardagsrum på Bellmansgatan på Södermalm i Stockholm. De läser nyskrivna dikter och får synpunkter från de andra i gruppen. Gruppen startade 2005. Några medlemmar har slutat och andra har tillkommit, men fem har varit med från början.

De skriver främst för att det ger glädje, eftertanke och tillfälle till samtal. Omkring 2017 gav gruppen ut ett dikthäfte med titeln Tisdagspoeter. Här följer ett urval nyare dikter.

Deltagare samlade bland bokhyllor vid releasefesten för Tisdagspoeternas antologi 2018. — Releasefest för Tisdagspoeternas antologi 2017. Foto: Emil Erdtman

Poeterna i detta urval

Fredrik Liljegren – Arbetar inom vaktmästeri, lokalvård etc., och har på fritiden skrivit poesi till och från sedan unga år. Han försöker sig på olika stilar, alltifrån halvt abstrakta livsbetraktelser till lättsmälta limerickar.

Jon Kahn – Skriver poesi och prosa och målar i olja och akryl sedan han gick i pension från Miljödepartementet. Han har också varit politiker och har gett ut fyra historiska romaner.

Göran Stille – Göran Stilles liv innehåller en hel del teknik och analytiskt tänkande. Han säger att han först vid 50 års ålder upptäckte sin poetiska ådra. Sedan 2005 har Poesigruppen givit denna ådra god näring.

Per Anders Ohlsson – Har varit lärare. Han skriver lyrik och konstessäer och har författat en bok om Bachs kyrkokantater.

Emil Erdtman – Började skriva poesi i 40-årsåldern efter ett besök på poesifestivalen i Medellín i Colombia. Han har varit aktiv i gruppen i snart 15 år, är forskare och driver projekt om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Bengt Vilhelmson – Är trubadur, gitarrist och låtskrivare. Han skriver poesi och sångtexter.

Niels Jamber – Är pensionär och skriver dikter. Han är också amatörastronom och hobbyfotograf, ägnar sig åt miniatyrslöjd och bor på landsbygden.

Agneta Carlberg – Har varit sjuksköterska och skriver dikter. Hon har publicerats med en dikt i Lyrikvännen.

Fredrik Liljegren – Bördorna samlas

Det samlade tar sin plats
och ibland blir högarna många,
välsorterat eller ej
Livremmen skaver

Jag söker mig ut,
jag söker mig dit
Till den plats där bördorna bygger bo
Varifrån de hade kunnat ropa

Ty, när just de portarna står öppna
får en bit av tillvaron komma dit in
Några bråkdelar av våra liv,
vårt försumbara överflöd

När jag avlastat mig och lämnat,
när mina steg blivit hekton lättare,
bleknar minnena snart
och en behaglig tystnad inträder

Jon Kahn – Havet och historien

historien spridd ute i havet
kan inte återbördas
kan inte någon säga till mig att det är bra
att vågorna leker med vårt förflutna
och sköljer över vår framtid
jag gråter en forntid
medan framtiden skrattar åt mig
förgängligheten kluckar mot stranden
det viner och väser
täcker oss med sand

they top the pint to a tipping point
bottom up and away they go
exhausted enjoying the merry day
more exhausts don’t go away

klimatmötet
saknar handlingskraft
värmen kommer att
överraska oss
raska över isen
blir någonsin allt förlåtet

Göran Stille – Isbladskärret

Sent en höst är natten kall
Blad av is täcker kärrets djup
De är svarta och nära osynliga
Ibland dock bara vardagligt grå.

Den släta ytan förför,
skymmer det djup
där livet fortfarande pågår,
om än i långsam takt.

Där nere tampas
Bakterier och maskar om växtdelar.
Bearbetar dem till förintelse.
syftet är att till nästa år
ge plats för nytt liv.
Om det nu än en gång vill sig.

Sörjer mina ord
när de fryser till is.
Blir till skyddande blad
mellan mig och ett mustigt liv.

Per Anders Ohlsson – Elefantkostymens byxor

Elefantkostymens
byxor i en hög.

De ensammaste av
ensamma blir
till ett knaster

mellan växtätar-
tändernas emalj.

De ensammaste av
ensamma är glas-
farkoster

sidenblusgrå av
sötbröstluft

på busshållplatsen.

Emil Erdtman – Inspiration för en aspirant

Läs också intervjun med Emil Erdtman om poesi och hans dikt om folkhögskolan där han formades.

På sjätte dagen inspirerade den förste influeraren en jordklump till människa
vilade dagen därpå i en lång suspiration

Aspirationen var högt ställd
men andan nådde inte ända in
vi överförde den inte till varandra

Detta tvingade fram lagar och bud
åtgärd pålaga tvång
åtbörd där hand och hjärta skiljs

Inspiration och aspiration
tvåvägs rörelser
inblåsning som drivs därinifrån
med luft från en yttre värld
ur egotrippars andedräkt

inspiration=ingivelse uppmuntran kick
idéer som eggar och manar
råd som sporrar
hänryckningens brand
skapargnistor
relation samarbete
att andas tillsammans i en kon-spiration

aspiration=förhoppning strävan dröm
begär som driver på
anspråk som styr upp
mål fokus konkurrens
så lätt andra trycks till

Så omslingrade att de kan kväva varandra
behöver de varandra
inspiration och aspiration
triggar och får den andre att växa till
i skör balans av kraft och riktning

Bengt Vilhelmson – Isen

som ruvat på den lilla ön
i så många år
kved och stampade
i sin dödskamp
allt gick så fort

isen
var bara ett skal
som kollapsade
någon hade ätit den inifrån
ön stod med ens mörk och kal
ensam
i ett grått hav

De första flyktingarna
landsteg
små spröda revor
greppade i gruset

sen kom blommorna
som fått sin färg av elden
som de flytt

sargade
kunde de berätta
om savannernas framfart
och öknarnas invasioner

vita kronblad
fyllde luften
i åminnelse
av den snö som slutat falla

Niels Jamber – Tre korta

mitt i glitterhjulet
mörkhålet

sfinkstern

vi alla kretsar runt
i ständig rörelse
förblivna





smärtan i att veta
för mycket om
för mycket

stannar upp
i det omedelbara
som
hur rengöra ett glas
av glas




i ett parallellt universum
är vi unga och fulla
av framtid

vägen dit
är en tanke lång

jag undrar
om det snöar där

jag undrar
om de gör teveserier
om oss

Agneta Carlberg – Stickande

Är du på landet eller är du i Indien?
inget svar i telefonen
öde är Stockholms gator en novemberkväll
den mörka rymden når husväggar och trottoarer
var är du?
ner till tunnelbanans rusande vagnar, alla är där
värmande

Livet famlar med ordningen
nära till ett handtag    så är jag där
att säga ja
till handtaget
bra

det infaller under ett stick-år
många tar sina garner
följer med under året



det närmar sig något som liknar
livets mening för de stickande