Sex frågor till Jonas Rasmussen om poesi

Från och med nummer #1 2026 intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I det här numret medverkar Jonas Rasmussen med det diktsatta bildspelet ”Se men också röra”.

Av Sara Shamloo

Hur skulle du beskriva din poesi?

Formmedveten. Ibland rent konceptuell och systemdiktliknande. För mig är språkljuden, rytmen och formen/strukturen väsentliga bärare av mening. Allt detta kan hjälpa till att gestalta det man försöker formulera. Och i lyrik är ju ordens vedertagna ”innebörder” ofta (om inte satta ur spel, så i alla fall) lite förvridna. För mig tar dikten vid där det begripliga språket (eller vetenskapen) inte räcker till för att beskriva känslor, tankar, erfarenheter eller andra fenomen.

Hur och när började du skriva poesi?

Det är en väldigt lång historia som började med läs- och skrivsvårigheter i barn- och ungdomsåren. Jag började klättra i berg när jag var 14, och då kom jag i kontakt med en helt ny (sub-)kultur och helt nya sidor av mig själv. Så först i 15–16-årsåldern började jag läsa frivilligt, och samtidigt då skriva. Sedan dess har jag (bl.a.) läst två skrivarutbildningar samt litteraturvetenskap. Språket har alltid ”jävlats” med mig, och det är nog därför jag skriver så som jag gör.

När skriver du?

I mitt huvud skriver jag nog både dag och natt, men rent konkret – med penna och papper eller vid datorn – är det väldigt sporadiskt. Små ryck då och då, när jag antecknar idéer, tankar, formuleringar. Sedan kommer perioder då jag jobbar med att sammanställa ett bokmanus. Egentligen kanske jag inte ”skriver” så mycket i den vanliga betydelsen, men jag bygger/konstruerar diktsamlingar och romaner ibland. Det handlar ofta om att jag måste komma på en form eller ett koncept som jag sedan kan ”fylla” med redan nedskrivna anteckningar.

Vilka poeter läser du själv?

Tomas Tranströmer är en husgud – det kan jag inte komma undan. Men jag läser mest dansk (och delvis norsk) poesi eftersom jag primärt är översättare och alltid är på jakt efter spännande (fr.a.) danska poeter att introducera i Sverige. Några danska favoriter är Mette Moestrup, Signe Gjessing och Morten Søndergaard; några norska är Jon Ståle Ritland och Mona Høvring. Men … nu blev det nästan en ”reklamlista”, för jag har själv översatt dessa nämnda till svenska (hela böcker eller urval). Men det är ju också så att när man översätter kommer man så extremt nära författarens språk, och då uppfattar man ofta ännu mer av hur enastående poeter de är!

Vad skriver du på just nu?

Jag har nyligen utkommit med en kortroman (se nedan), så jag är lite omtumlad och inte riktigt inne i något manus. Men med det sagt så pysslar jag alltid med olika (för mig) intressanta, stimulerande och spännande skrivprojekt. Det finns en diktsvit med titeln ”Grundforskning” på gång, vilken förhoppningsvis utkommer våren 2027, och en roman som varit under arbete (till och från) sedan ungefär år 2008 … Den kanske dröjer …

Var kan vi läsa mer av dig?

Via bibliotek eller bokhandlare. Jag kom som sagt nyligen ut med min andra roman (Arvegods, på bokförlaget Trombone). Det är min tionde egna titel (utöver ca. ett femtiotal översättningar från danska och norska). Vissa av mina böcker är små, konceptuella diktsviter, andra ordentliga diktsamlingar eller korta romaner. De senaste böckerna är så olika som diktsamlingen Målet (Bokförlaget Faethon, 2021); den rimmade och illustrerade barnboken Verklighet och märklighet (Ill: Lilian Brøgger, Lindskog förlag, 2024) och den redan nämnda kortromanen Arvegods (Trombone, 2026). Se vidare min hemsida för alla mina utgivningar och översättningar.

Sara Shamloo Ekblad är författare, etnolog och redaktör för Critical Point. Hon medverkar regelbundet med reportage i tidningen Perspektiv. Läs fler artiklar av Sara Shamloo här!